Om boken: år / "... I Vladimir Solovyovs exceptionella talang är poetisk talang inte den mest lysande aspekten. En konstnär i sin prosa, han är ofta bara en tänkare i sin poesi. Han skriver ofta interlinjära kommentarer till sina egna dikter och behandlar dem i allmänhet intelligent. Men för att inte nämna det faktum att gnistor flammar upp från Solovyovs allmänna geni i hans individuella dikter, alla, som helhet, representerar en mycket viktig och karakteristisk sida av hans verk och kompletterar oersättligt hans lyxiga andliga måltid. Deras form beror mycket på inflytandet från Fet och Alexei Tolstoy, de är väsentligt olika och oberoende. Tankar och känslor bor i dem, de innehåller en religiös-filosofisk världsbild och lyrisk bekännelse.<...> ...oavsett hur bön, hur sublim som helst, hur vackra några av hans dikter än är, så inkräktas de av det inte alltid passande, men alltid karaktäristiska för honom, inslaget av lekfullhet . En älskare av komedi, en mästare på skratt, en mästare på ordlekar, han stör ibland det intrycket av religiös koncentration, vilket ensamt skulle vara önskvärt. <...> I allmänhet är Solovyov för kvick, ironisk och för mångsidig; ..." (Yu. Aikhenvald)